Det något märkliga namnet, "Isis, krisis, improvisis", kommer sig av att vi först hade tänkt göra en svit med ett egyptiskt tema, men p.g.a. olika omständigheter fick vi tänka om och hitta på något helt nytt. Vi fick en halvtimme på oss. Kris! Vi valde trekanten som ett helt abstrakt tema, det blev ganska improviserat, men roligt att jobba med.
Vi gjorde ett ljusinsläpp av stora trekantiga isblock där man utifrån ser trekantens ena hörn som en smal remsa som genom snöväggen vidgar sig inåt.
Vi gjorde rektangulära stoder med trekantiga mönster på, som ställdes labyrintiskt, man fick leta sig fram mellan dem för att komma fram till sängen, som var triangelformad, liksom trappstegen.
Tänk er att en ny istid inträffar här och nu. Långt senare, när liv börjar uppstå igen, hittas denna plats, där former av levande och döda ting från vår tid bevarats i isen genom att bilda hålrum. Liksom kropparna av människor från Pompeji överrumplades och bevarades av lavan från Vesuvius utbrott år 79 e.kr. överraskades människor och djur här av isen och kylan och frystes in.
Vi är upptäcktsresande från framtiden, när isen börjat smälta. Det man hittar är ett ras av isblock - objekten är också slumpartade – djur, en människa, verktyg och föremål.
Förundras – vad är detta för apparat? Vad användes den till?
Känna igen – Åh, även då fanns den fågeln, fisken eller en kopp!
Fråga sig – Denna relief, varför gjordes den? Var det en religiös rit? En fruktbarhetsrit?
Om man kan sätta sig in i att vara från framtiden och ovetande om vad vissa saker är, då kanske man kan se föremålen på ett nytt sätt. Fundera över form och användning.
Det finns också i den visuella upplevelsen av rummet en dualitet mellan kantiga, slumpartade former och det mer strama. Isbumlingarna huller om buller kontrasterar mot de exakt utskurna skärmväggarna som råkat bli stående kvar upprätt vid istidens inträde.