Universum-kom hem, 2001

ARTEMIS var ett samarbete mellan Uppsala Konstnärsklubb och forskare vid Uppsala Universitet som pågick några år i slutet av 1990 talet och början av 2000. Annika Danielsson Almén och jag samarbetade med astronomen Nils Bergvall. Här följer hans beskrivning av projektet.

Processen

I en gammal dokumentärfilm ser man Picasso arbeta med ett gigantiskt collage. När allt tycks vara klart börjar han plötsligt om igen. Han arbetar maniskt, som om hela världen står på spel. Materialet, färgskalan och formerna ändras. Han söker och söker och till slut hittar han hem och lägger ifrån sig verktygen. Men vem visar vägen och hur vet han när han är framme vid målet?Processen liknar den som en forskare går igenom under ett lyckosamt projekt-arbete. Ibland bara rullar det fram. Det känns lätt att se samband. Vi kallar det ‘intuition’. Kanske är det latent kunskap. Inom konsten pratar man om ‘inspiration’. Har den kreativa processen hos konstnärer, kompositörer och författare något gemensamt med den hos forskare?Artemis undersöker den frågan och det var naturligt för mej tacka ja till samarbetet med Annica och Gudrun av det skälet. Men det det fanns andra orsaker. Konst kan vara spännande i sig. Möjligheten att öppna en ny kanal till allmänheten för att berätta om astronomi och fysik är ett annat. Abstrakta begrepp behöver konkretiseras och vändas och vridas på för att bli någorlunda begripliga. Men kanske det mest spännande var att se hur verkligheten kan beskrivas med ett annat språk än naturvetarens.Egentligen var detta inte början på äventyret med Annica och Gudrun. Vi hade tidigare jobbat på temat ‘tid’ och nu handlade det om ‘ljus’. Min nyfikenhet var i början fokuserad på den kvantmekaniska aspekten, på det symboliska innehållet och hur vår hjärna tolkar ljuset. Men det ofödda tidsprojektet ville inte bara glömmas bort utan knackade på dörren. Det universum vi hade börjat undersöka under det projektet ville nu visa sig i formen av en gigantisk ljusbrunn.Före jul förra året hade vi ett par kosmiska seanser. Vi studerade bilder av galaxer, vi diskuterade Big Bang och universums framtid. Vi talade om svarta hål och händelsehorisonter. Om mörk materia och om ljuset i olika former. Om ljusets rödförskjutning och gravitationens makt över ljusstrålarna. Ett par dagar före nyår var saken klar – Annica och Gudrun skulle ta hem universum i vardagsrummet. Man måste göra sig bekant med det kosmos man lever i! Kanske bjuda på en kopp Gevalia. Att bara prata om det oåtkomliga, ofattbart stora räcker inte. Universum -kom hem!Nu skulle galaxer och svarta hål in i vardagsrummet. Väggar och golv, stolar och bord, till och med porslinet skulle besjälas med kosmos gigantiska innevånare. Mitt i rummet en brunn förbunden med en fotonmottagare i trädgården och med en utsikt mot universums yttersta gränser. Det var poetiskt och humoristiskt. Vi var på rätt spår.

Så ändrades förutsättningarna och vi blev hänvisade till ett mindre rum. Den första planen kunde inte längre realiseras. Då hände något viktigt i processen. För att ge plats för en ny idé måste den gamla överges. Det var befriande att se hur snabbt detta bejakades av Gudrun och Annica. Snabbt, som en kvantfluktuation, föddes ett nytt miniuniversum, anpassat till de nya villkoren men med samma grundklang som det förra. Ett friskt sätt att ta sig ut ur återvändsgränden som man inspireras av som forskare.

Det fanns mycket i skapandeprocessen jag känner igen från mina forsknings-projekt. De plötsliga idéerna från ingenstans, överraskningen över det oväntade i det som uppenbaras, stimulansen till att fortsätta. Den röda tråden i vår berättelse är historien om katten universum som jagar den ruggiga entropin. Kanske har människorna en central roll att ge struktur och mening till tillvaron. Ett litet musik-stycke, en haikudikt eller ett hembroderi. Kanske har allt en funktion. Och ljuset från de kosmiska djupen berättar för oss om svunna tider. Vi ser ett universum då var enklare i sin sammansättning. Kanske klarar vi entropidemonen trots allt!

Nils Bergvall

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>